Ett arbete med god etik som ledstjärna och ett gott omhändertagande av den avlidne är de två ben som Stiftelsen IGNIS vilar på. Det är stiftelsen som äger IGNIS begravningsbyråer.
– I mångt och mycket handlar det om att de begravningsbyråer som IGNIS äger ska vara ett föredöme för branschen, förklarar IGNIS vd Jan Olov Andersson.
– Det är genom hur man blir bemött på begravningsbyrån och hur man där utför tjänsterna som man ska märka hur vi slår vakt om god etik i omhändertagandet av avlidna. Vid våra begravningsbyråer ska vi värna goda begravningsseder men också bidra till att goda seder utvecklas i takt med att samhället utvecklas och förändras.
Utöver att driva begravningsbyråer har stiftelsen IGNIS till uppgift att stödja forskning och utveckling. Jan Olov Andersson förklarar att det kan handla om att utveckla omhändertagandet både före och efter döden, till exempel när det gäller vård i livets slutskede och verksamheten vid bårhus.
Idag utmanas etiken i begravningsverksamheten i hög grad av de långa dröjsmålen mellan dödsfall och gravsättning eller kremering, det som enligt dagens regler får ta högst en månad.
– Ska vi ha ett värdigt omhändertagande av våra avlidna måste vi dels ha en väl fungerande bårhusverksamhet, dels måste vi få ner tiderna, säger Jan Olov Andersson. Lagen är ändrad men fortfarande ser vi ingen förbättring. Det kan inte vara etiskt korrekt att låta avlidna ligga och vänta under lång tid i avvaktan på gravsättning eller kremation.
För att komma tillrätta med problemet menar han att alla aktörer i begravningsbranschen behöver samverka. Det måste ske ett bättre samarbete mellan begravningshuvudmannen, i regel Svenska kyrkans församling, och de lokala begravningsbyråerna. Begravningshuvudmännen måste tillhandahålla begravningstider som passar människors behov. Begravningsbyråerna behöver vara tydliga i sin information och rådgivning gentemot dödsboet.
– Det krävs många åtgärder, men i grund och botten tror jag att det handlar om attityder som det inte alltid är så lätt att påverka. Jag oroar mig för att vi blivit så sekulariserade och fixerade vid oss själva och våra almanackor att vi inte visar den avlidne tillräcklig aktning.
– Jag tycker det skulle vara en god idé om IGNIS skulle agera på det här området, säger Jan Olov Andersson. Man skulle kunna stödja forskning om orsakerna till att det i Sverige jämfört med andra länder dröjer extremt lång tid mellan dödsfall och gravsättning eller kremering. Stiftelsen kunde till exempel även vara med och stödja information och opinionsbildning.
Jan Olov Andersson