När en person har avlidit ställs anhöriga inför många frågor som man ofta inte är förberedd på. Här följer en enkel orientering över den sista färden från dödsfall till gravsättning.

Praktiska frågor

När en person har avlidit

Det finns en kedja av ansvar som träder i funktion efter ett dödsfall. Ansvaret för att den döde tas om hand och blir begravd delas mellan sjukvården, de efterlevande och begravningshuvudmannen.

Så snart ett dödsfall har inträffat ska en läkare utfärda ett dödsbevis och ett intyg om dödsorsaken. Sjukvården ansvarar för att den döde transporteras till ett bårhus. Där förvaras stoftet fram till dess att de efterlevande tar över och ansvarar för att den avlidne läggs i kista. Slutligen, efter överflyttning till lokal för bisättning, är det begravningshuvudmannen som ansvarar för stoftet fram till gravsättning.

Saknas anhöriga faller de efterlevandes ansvar i stället på kommunen.

När någon avlider som befinner sig utomlands är det enklast att ta kontakt med svenska ambassaden eller konsulatet i det land som dödsfallet inträffar. Där kan man få hjälp och stöd kring hemtransport, vilka handlingar som eventuellt kan behövas innan hemtransport kan ske av den avlidne. Finns det en reseförsäkring är det viktigt försäkringsbolaget kontaktas. Såklart går det också bra att kontakta IGNIS Begravningsbyråer eller annan begravningsbyrå för råd och stöd.

Mellan dödsfall och kremering eller gravsättning får det gå högst en månad.

Vad ville den döde?

I många frågor, till exempel beträffande begravningsceremoni, bör av etiska skäl den dödes vilja följas så långt det är möjligt. Även enligt lag bör den avlidnes önskan om kremering eller om jordbegravning följas. Är det oklart vad den döde ville och om de efterlevande hamnar i tvist om saken ska begravningshuvudmannen erbjuda medling.

Alltför ofta vet de efterlevande inte vad den döde hade önskat. Det är därför en stor fördel om var och en under sin livstid tänker efter vad man har för önskemål och gör sina anhöriga bekanta med vad man vill. Samtal är bra, men samtal tillsammans med en dokumenterad vilja ännu bättre.

Råd och stöd

I princip kan efterlevande själva göra i ordning stoftet efter en anhörig för begravning, tillverka kista, planera eventuell begravningsceremoni och sköta myndighetskontakter, allt under förutsättning av att det sker i värdiga former och enligt gällande bestämmelser.

Det absolut vanligaste är dock att man anlitar en begravningsbyrå för att få råd och för alla eller vissa tjänster i samband med begravning. Även flera trossamfund erbjuder råd och hjälp med omhändertagandet av den döde.

En begravningsbyrå kan bland annat erbjuda hjälp med transporter, myndighetskontakter, annonsering, planering av begravningsceremoni och minnesstund samt juridisk rådgivning.

Ekonomi

De utgifter som hör samman med begravning betalas normalt med de tillgångar som den döde lämnade efter sig i dödsboet, exempelvis i form av pengar, hus och bil.

Genom den begravningsavgift som alla folkbokförda betalar är samhällets åtaganden i samband med begravningen finansierade.

Förvaring och kistläggning

Efter dödsfallet förvaras stoftet efter den döde i ett bårhus som sjukvården ansvarar för. Det sker i ett ändamålsenligt och kylt rum, ofta i anslutning till lokaler där eventuell obduktion genomförs. Det finns ofta lokaler för visning av den döde i anslutning till bårhuset.

När planerna för hur den döde ska tas om hand börjar ta form och när kista är vald sker kistläggning. Det innebär att den döde tvättas, kläs för sista gången och placeras i en kista.

I väntan på ceremoni

I samband med kistläggning övertar de efterlevande ansvaret, ofta med hjälp av en begravningsbyrå. Efter kistläggning förs den avlidne till en lokal för bisättning. Det innebär att stoftet förvaras i kylda lokaler i avvaktan på begravningsceremoni.

Det är begravningshuvudmannen som svarar för bisättningslokalen. Efter att stoftet överlämnats för bisättning övertar begravningshuvudmannen ansvaret för förvaring och i normalfallet även för transporter.

I anslutning till bisättningslokalen finns vanligtvis både mindre rum för visning av stoftet och personligt avsked och större lokaler för begravningsceremoni.

Begravningsceremoni

Att anordna begravningsceremoni och minnesstund därefter är vanligt men inget krav.

Ännu sker de flesta begravningsceremonier enligt Svenska kyrkans ordning för begravningsgudstjänst. Det innebär att ceremonin är öppen för alla.

Alla olika trossamfund erbjuder sina medlemmar begravningsceremoni och hjälp till utförande av riter enligt den egna traditionen.

Det blir vanligare med borgerliga begravningar som kan ske i många olika former. De är inte automatiskt offentliga.

Begravningshuvudmannen är skyldig att tillhandahålla ceremonilokaler utan religiösa symboler.

Det förekommer att anhöriga väljer bort ceremoni före kremation och i stället samlas för att ta farväl vid gravsättning av urna eller kista.

Kremering, jordbegravning och gravsättning

I Sverige finns två begängelsemetoder: kremering och jordbegravning.

Gravsättning kan ske på olika sätt:

Tidigare var det vanliga att man kunde välja mellan å ena sidan en gravplats för kista eller urna, å andra sidan gravsättning i minneslund. Sedan en tid utvecklas flera möjligheter att välja ett gravskick som passar i det enskilda fallet.

Den som är gravrättsinnehavare bestämmer över hur gravplatsen ska utformas och smyckas. Det finns även gravskick som är av gemensam natur och där gravrätten är begränsad.

Det är även gravrättsinnehavaren som ansvarar för att gravplatsen hålls i ordnat och värdigt skick.

Juridiska frågor

När en person avlider ska, utöver begravning, en bouppteckning upprättas/förrättas inom tre månader efter dödsfallet och inlämnas till Skatteverket inom en månad efter upprättandet. Det är dödsbodelägarna som är ansvariga att se till att en bouppteckning upprättas samt att dödsboets förvaltas och sedermera avvecklas.

När bouppteckningen är registrerad av Skatteverket och boutredningen är klar ska tillgångarna fördelas genom ett arvskifte. Om den avlidne var gift eller sambo kommer man troligen att behöva göra en bodelning först. Ett registrerat partnerskap har samma lagstiftning som vid ett äktenskap.

Ett testamente kan innebära att arvsordningen förbigås.

Juridiska frågor i samband med ett dödsfall är ofta mycket invecklade. Stiftelsen IGNIS kan inte tillhandahålla någon juridisk hjälp – utan hänvisar istället till de juridiska tjänsterna som t.ex. IGNIS Begravningsbyråer tillhandahåller.